Från allra första början föddes alla barn över hela världen hemma. Kvinnan av släktet Homo Sapiens har fött barn hemma i minst 300 000 år, och hennes förmödrar ytterligare några miljoner år. Antagligen har hon redan tidigt i historien haft hjälp av en barnmorska, eller jordemor som det kallades förr i tiden.

Hur länge barnmorskorna har funnits är det ingen som riktigt vet, men troligtvis är det ett av världens äldsta yrken. Jordemodern skulle vara en pålitlig och klok kvinna. Hon hade örtkunskaper och förmåga att tyda tecken. Förutom att vara skicklig i att hjälpa födande kvinnor skulle hon veta mycket om olika örter och mediciner. Ofta hade hon också kunskaper om fosterfördrivande och preventiva medel.

Den utveckling som barnmorskans roll har genomgått i historien påverkar i hög grad den födande kvinnans situation - och val av födsloplats.
Barnmorskan var en viktig person i det forntida samhället. Hennes yrke var ansett och hennes status var hög. Men från mitten av 1500-talet började kyrkan och staterna i Europa föra en maktkamp mot jordemödrarna. Man ville befästa sin makt och sitt inflytande över befolkningen och försökte därför få kontroll över den traditionella kunskapen om barnafödande och läkekonst som i första hand förvaltades av jordemödrarna. Det man framförallt ville komma åt var deras kunskaper i fosterfördrivning och födelsekontrollerande medel.

Till slut reglerades barnmorskeyrket med en kyrkoordning år 1571. Jordemödrarna befalldes att rapportera alla födda barn till kyrkan, även de barn som föddes utom äktenskapet vilket på den tiden var brottsligt. Följden blev att jordemodern tvingades att vittna mot kvinnor som fött sitt barn i hemlighet.
Under 1600-talet spred sig häxförföljelserna i Europa, och all den kunskap som de kloka gummorna hade blev så gott som utrotad.